I morgonmörkret smyger kylan


När jag under helgens tidiga timmar vandrat ute längst en tyst och stilla väg har kylan vandrat vid min sida. Han höll mig om mina frusna händer, han andades kraftigt i morgonmörkret och formade en tät dimma framför mina då nyvakna ögon. Han bet tag om mina kinder och färgade dem blossomröda, hans närvaro och gestalt var som en skugga vid min och hans viskningar om den kommande vintern gav en längtan om en mild tröst.

Jag har vandrat med kylan.
1 Anette - En fin jul:

skriven

Så vackert skrivet :)

Svar: Åh vad mysigt att höra ^^ Tack så mycket :) Det gläder mig verkligen.
I dreaming of a white Christmas

Kommentera här: