Selmas Saga

Att bli vuxen har många gånger sin charm, men inte när det kommer till december och man hellre vill njuta av alla dagar fram till doppardan, gärna med en massa jul runomkring, pyssel, bakning, film-mys i soffan, pulkaåkning i backen med vänner och familj, äta julbord och gå på en massa julmarknader i knarrande snö. Det är en perfekt julmånad för både stora och små. Dock så kallar oftast plikten och jag har fram till i år ( förutom förra året då jag var sjukskriven ) jubbat en massa, gärna natt, 12 timmars - flera dygn i rad osv osv. Dessutom har en plats att kalla "hem" lyst med sin frånvaro, även om jag alltid varit där familjen är ( i vuxen ålder - i väntan på att vår lägenhet skulle stå stadig, ny och fräsch ). Men det är så mycket man missar när jobbet tar över hela sinnesfriden, den mest magiska och mysigaste tiden på året. 

Jag vill kunna dra in alla härligheter som Advent, december och självaste julafton ger oss. Den där varma bubblande, längtande känslan i kroppen. Jag vill ha tid för mina nära och kära, som tanken är varje år men när nyår sedan kommer så känns det inte tillräckligt. Julen handlar om så mycket och jag vill få chansen att uppleva den till fullo. 

Så i år tänkte jag åtminstone ta mig tid att se hela julkalendern om Selmas saga som verkar helt underbar och magisk. En av få på länge som verkligen tilltalat mig genom att bara se trailen. 
Den verkar ha det där lilla extra! Ett äventyr, en längtan, förtvivlan men ändå ett hopp om att allting kommer bli bra. En riktig julsaga med ett snötäckt landskap och kanske är det så att vi t.o.m får se självaste jultomten ? För det är väl ändå honom de letar efter ? 


The night before

Har som i regel att försöka vänta med julfilm-myset tills mörkret verkligen återvänt, tills kvällarna är riktigt sådär ruggiga och kalla, och tills det att sitt favorit thé verkligen värmer upp hjärta och själ.

Men så blev det inte i år då sambon valde en "julfilm" sist vi var på Hemmakväll.
Filmen i sig kan kanske inte direkt klassas som en riktig julfilm då den för det mesta var tragisk och handla om fest, droger och en massa dumma upptåg. Mysig var det sista den var och även om den hade vissa stunder som var helt okej roliga så var den alldeles för mycket i mitt tycke! 

Jag föredrar helt klart de filmer med mer känsla och jag har för det mesta väldigt svårt för filmer där man "försöker för mycket". Det blir mest bara pinsamt och jobbigt vilket ofta resulterar i att jag måste gömma mig under en kudde och ibland även hålla för öronen.


"On Christmas eve, three lifelong friends spend the night in New York City looking for the Holy Grail of Christmas parties."


A Christmas Carol

Har de senaste mornara myst ordentligt med rikligt med julinspirerande frukostar samt någon julfilm på tvn. Senast blev det en ny tappning av Charles Dickens julklassiker A Christmas Carol från 2009 med röster från bl.a. Jim Carrey och Robert Zemeckis. 

Filmen speglar som de flesta vet London år 1836 och handlar om den dystra och girige mannen Ebenezer Scrooge som varken tror på glädje eller julmagi. 
Dock tar hans liv en otrolig vändning efter att han en julaftonsnatt får besök av tre spöken, dåtid, nutid och framtid.

En tänkvärd saga med ett djup att ibland fundera lite extra på om vad som egentligen betyder mest.