Årets första julbord

(null)

Gårdagen bestod av årets första julbord som jobbet hade arrangerat på Junibacken. 
Det bjöds på en tur i Astrid Lindgrens magiska värld, bubbel, tal och ett otroligt gott julbord med alla delikatesser man kan tänka sig. Jag var helt klart i julriket för ett litet tag.

Kvällen för mig blev däremot tidig men för många andra så dansades det till midnatt.

Midvinternattens timma

(null)

Så kom dagen då årets första juliga inköp blev till <3 Två stycken ljusstakar, modell större att sätta i de stora fönsterna i vardagsrummet. Utifrån kommer det se alldeles sagolikt ut och inifrån kommer myshetsfaktorn vara enorm med det gula, lätt nedtonade skenet.

Sedan jag var barn och gick förbi det stora gröna huset, på väg till skolan med Tomten på taket så har jag drömt om stora adventsljusstakar. Huset var så juligt vackert med sina stora ljusstakar i vardera fönster, de fick mina ögon att riktigt tindra och drömma, drömma om att jag någon dag skulle få pryda mitt egna hem och göra julen till min.  

Den dagen har förvisso kommit många år nu, med ny tanke, ny känsla och nya färgkombinationer varje år, dock alltid lika nedtonade och stilrena, men även med en liten färgglimt. 

Jag har alltid gillat det jordnära, grönt, beige och grått då det inger väldigt mycket lugn och harmoni i den annars lite smått stressiga julmånaden. I år däremot har jag lust att inreda med svarta toner, midnattsblått, guld och grått, vilket känns väldigt majestätiskt och annorlunda. Lite mer vintrigt än juligt kanske, lite som början av sagan "Tomten" - Midvinternattens sköld är hård, stjärnorna gnista och glimma. Alla sova i enslig gård, djupt under midnattstimma. 

En fantastik dikt av Viktor Rydberg som får en att drömma ännu mer om en svunnen tid och kyla under nattens mystiska timma.


Att skriva om julen

(null)

Det känns som att det ekat väldigt tomt i denna blogg två säsonger i rad, något som känns otroligt ledsamt och trist. Men tyvärr har varken tiden, energin eller glädjen funnits till att skapa jullycka. 
Det kanske inte blir allt för mycket julbloggande detta år heller, men förhoppningsvis trillar ett eller annat inlägg in, lite då och då, speciellt när känslorna är sprudlande och glada. 

I viss mån känns det som att jag tappat orden, jag har svårt att beskriva de känslor som bubblar inuti, trots kärleken till december, vinter och julens praktfulla högtid. Kanske kommer det tillbaka, kanske inte. 

Men hur det än är så önskar jag, för min egen skull att lusten till att skriva och dela med mig av mitt julstök kommer tillbaka, just för att det frambringar sådan otrolig eufori. 

Jag hoppas innerligt att Taxinge slotts julmarknad kan väcka den sovande julbjörn som legat i ide alldeles för länge.