Golden season

 
Nu när hösten har tagit ett stort kliv innanför Sveriges dörrtröskel så känns det genuint att äntligen få börja längta efter den där varma, mysiga känslan inombords, den där känslan som smått kittlas i kroppen, den där känslan som är så otroligt svår att ta på och förklara med ord. Allt vi vet är att just den där känslan är magisk och fyller våra hjärtan med liv och hopp.


Utanför piskar regnet mot fasadens gråa yta och mörkret har än en gång svept sin mystiska slöja över staden. Dagarna är kyliga och luften krispig och kvällarna är riktigt sådär i härdande ruggiga. En härlig tid med eldssprakande trädtoppar och låg sol mot blek hy. Halsduken pryder var och varannans halsar och axlar, ju större desto gosigare och bättre och alla de pasteller som vimlat runt på gatorna har ännu en gång byts ut mot mörka, dova och mustiga färger. Det är som att vi går tillbaka till en mer strikt tid, en mer modemedveten och klassisk tid.

Hösten är fantastisk på alla sätt och vis, det är årstiden som kommer med all inspiration, förberedelser och värme inför nästa kliv. För innan vi vet ordet av har hösten fört oss enda in i december och till julens enastående magi.

Att drömma sig bort en kväll i augusti

 
Satte länge idag och fundera på huruvida det är okej att faktiskt skriva sitt första inlägg om den kommande (förhoppningsvis gnistrande) vintern som tids nog leder oss vägen till den mest magiska tid, den mest varma och glädjefyllda tid kallad julen.

Och någonstans där inom mig kände jag att det är okej, det är okej därför att graderna nu har gått från glödheta 32 grader till enbart 25, lite mer hälsosamma och acceptabla grader. Dock har det smått börjat skymma utanför fönstret, grannar ligger i poolen och plaskar runt och ger säkerligen inte mörkrets mest mysiga tid en enda tanke, inte än.

Själv sitter jag med den röda drycken i ett tunt klingande Orreforsglas och smått svettas bort i den kvava augustiluften. Min hy är fortfarande brun av sommarsolen, mitt hår solblekt, men trots allt detta så kan jag inte sluta drömma och fundera på hur denna jul kommer att kännas.

Förra året var den mest sorgsna i mitt liv, en jul vars känslor jag aldrig mer vill känna. Jag vill känna det där brinnande hoppet som alltid annars bubblar inom mig, den där känslan om att man är älskad och omgiven av de man själv älskar.

För i slutändan är det allt vad julen egentligen handlar om, kärlek till andra och till sig själv.

I väntans tider

I morse när jag gnuggade bort John Blunds magiska guldkorn ur ögonen fick jag till min förvånig se ett vitt snötäcke utanför fönstret, min tidigare trötta kropp mer eller mindre studsa upp ur sängen för att ta en närmare titt på trädens vitspritsade grenar. Så vackert! 
Solen härligt blänande strålar tog sig försynt igenom fur och gran, det var som att min längtan efter snö under gårdagens julmarknad fick ett svar och min önskan gick i uppfyllelse. Jag kände mig där och då väldigt hedrad att jag blivit hörd. 

Morgonen har därefter spenderats mestadels i soffan med en kopp kafffe och lite julmusik på låg volym, allt för en stiila och lugn stund innan dagen riktigt börjar. Dock han jag med en liten sväng i tomteverkstaden och slog in fyra julklappar i vackra gröna nyanser med beiga och guldglittrande sidenband, Ett riktigt jordnära tema tar form i år, vilket jag trivs med då det symboliserar lugnet ♥ Något som jag måste lära mig hantera och leva efter. 

Gårdagen däremot bjöd på ett litet juläventyr ut till Taxinge Slott och dess varma och hjärtliga julmarknad, och i år blev det tradition då jag strosade runt där för tredje året i rad, Det är verkligen min absoluta favorit och jag lyckas alltid hitta massa vackra ting och goda delikatesser så som senap, marmelad, bröd från Vadstena, mandlar och ost. I år fick även en liten ny tomte följa med hem och förgylla vår lilla tomefamilj. Jag är dessutom oerhört tacksam att jag fick spendera gårdagens magiska juläventyr med min älskade sambo och bästa van. Han om någon förgyller verkligen mitt liv och är min störta julgåva.