Att drömma sig bort en kväll i augusti

 
Satte länge idag och fundera på huruvida det är okej att faktiskt skriva sitt första inlägg om den kommande (förhoppningsvis gnistrande) vintern som tids nog leder oss vägen till den mest magiska tid, den mest varma och glädjefyllda tid kallad julen.

Och någonstans där inom mig kände jag att det är okej, det är okej därför att graderna nu har gått från glödheta 32 grader till enbart 25, lite mer hälsosamma och acceptabla grader. Dock har det smått börjat skymma utanför fönstret, grannar ligger i poolen och plaskar runt och ger säkerligen inte mörkrets mest mysiga tid en enda tanke, inte än.

Själv sitter jag med den röda drycken i ett tunt klingande Orreforsglas och smått svettas bort i den kvava augustiluften. Min hy är fortfarande brun av sommarsolen, mitt hår solblekt, men trots allt detta så kan jag inte sluta drömma och fundera på hur denna jul kommer att kännas.

Förra året var den mest sorgsna i mitt liv, en jul vars känslor jag aldrig mer vill känna. Jag vill känna det där brinnande hoppet som alltid annars bubblar inom mig, den där känslan om att man är älskad och omgiven av de man själv älskar.

För i slutändan är det allt vad julen egentligen handlar om, kärlek till andra och till sig själv.